Gamla ihåliga träd är numera allt ovanligare. Eftersom lövträden ofta bryts ner inifrån och i den ihåliga stammen – eller i de hål som blir in i stammen där stora grenar lossnat – bildas speciella livsmiljöer som passar både fåglar och insekter. Vissa insekter är specialiserade och lägger bara sina ägg i lövträdens inre när träden bryts ner. Gamla ekar ses ofta med ihåliga inre, det kan ta över 200 år för en ek att bli ihålig och bli den miljö som många insekter behöver.
För att hjälpa alla de insekter som numera blivit bostadslösa till följd av skogsbruk och minskande arealer trädbevuxna ängar och hagmarker kan man bygga en sorts insektsholk, en mulmholk. Mulm kallas det bruna trä-fnas som man hittar inuti ihåliga träd, t ex ekar, när de bryts ner. Vi måste se till att det blir vanligare med gamla träd i landskapet och att de miljöer med stora lövträd som ännu finns – alléer och kyrkogårdar exempelvis – bevaras och generationsväxlas med nya lövträd successivt. Men under tiden kan vi hjälpa till med livbojar i landskapet.
Av de omkring 100 skalbaggsarter som lever inuti gamla ihåliga ekar har omkring 70 procent hittats i mulmholkar, så det är helt klart en fungerande sorts livboj där det är brist på ihåliga träd. I mulmholkar kan vissa arter bli kvar till ekar i närheten blivit tillräckligt gamla för att fylla sin viktiga ekologiska funktion – det kan ta många decennier. Mulmholkar kan också vara väldigt viktiga genom att binda ihop områden med gamla träd, områden som är som öar på alldeles för stort avstånd för att småkryp ska kunna sprida sig. Som en av mulmholksentusiasterna, Nicklas Jansson på Länsstyrelsen i Östergötland, säger kan mulmholkar ses som vandrarhem för många arter och de kan sedan “Hoppa mellan vandrarhemmen till ett nytt lämpligt område”. Att binda samman värdefulla naturområden är otroligt viktigt, i små isolerade öar klarar sig i stort sett inga arter i längden.
