Planera
ditt skogsbruk

Gör en skogsplan

I ekologiskt skogsbruk tas många beslut om skötsel och åtgärder i mycket liten skala (stam- eller trädgruppsvis) och på plats ute i skogen. Det minskar dock inte behovet av en skoglig indelning utifrån skogstillstånd, naturgivna förutsättningar och mål för skogsskötseln för varje del av markinnehavet, med andra ord en plan för skogsbruket. Här kallas plandokumentet för skogsplan, för att markera att det är något annat än en traditionell skogsbruksplan.

Med en plan som redovisar naturgivna förutsättningar, utgångsläge, mål och planerade åtgärder för varje del av ett markinnehav kan certifiering ske så snart omställning till ekologiskt skogsbruk påbörjas. Det är en förutsättning för att skogsägaren ska kunna få betalt för de mervärden som ekologiskt skogsbruk skapar redan under omställningsfasen, som i många fall kan komma att sträcka sig över decennier.

Naturgivna ståndortsförhållanden

En grundläggande funktion för skogsplanen är att beskriva de naturgivna förutsättningarna för varje avdelning (ståndort) på skogsinnehavet. En rad parametrar kan användas för detta: marktyp, fuktighet, mikroklimat etc. Med utgångspunkt från denna kartering och genom jämförelser med referensområden definieras i nästa steg det ”naturliga” skogstillståndet, det vill säga den skog som skulle utvecklas på lång sikt utan aktiva åtgärder eller ingrepp. Den målbild som definieras av referensobjekten styr – i kombination med brukarens mål – skogsförvaltningen.

Bedömd naturlig skogstyp

Ekologiskt skogsbruk kan inte bedrivas utan en tydlig bild av vad som är ett naturligt skogstillstånd, opåverkat av mänskliga ingrepp, på varje del av ett skogsinnehav. Det kräver att man definierar referensområden som lämnas åt fri utveckling, eller som i idealfallet redan i utgångsläget har fått utvecklats fritt under en längre tid.

Skogen i referensområdena behöver inte ha uppnått ett ”naturtillstånd”. Något sådant existerar knappast. Skogar förändras, både genom sin inneboende dynamik och genom förändringar i miljön – exempelvis klimatet. En brukare som vill ställa om till ekologiskt skogsbruk kommer i de flesta fall att börja arbeta med skog som är ganska kraftigt påverkad av skogsbruk. Det hen behöver till ledning för sin planering är referensområden som kommit ett stycke längre på vägen mot ett naturligt skogsekosystem. Referensområdet ger då en bild av i vilken riktning den brukade skogen ska utvecklas, även om målet är rörligt. Skogsbruket ska bedrivas så att skillnaden mellan den brukade skogen och referensområdet – på kortare eller längre sikt beroende på utgångsläget – blir så liten som möjligt.

För att inte kanteffekter ska få alltför stor påverkan på skogstillståndet måste referensområdena vara någorlunda stora. I den så kallade Lübeckmodellen arbetar man med referensytor på 20 ha. Det innebär att endast ganska stora markinnehav kan avsätta referensområden på den egna fastigheten. I normalfallet, och så länge ekologiskt skogsbruk bara bedrivs på en liten del av skogsarealen, måste därför behovet av referensområden lösas på annat sätt. Närmast till hands ligger att använda sig av skogar som lämnats till fri utveckling, i första hand i naturreservat, nationalparker och naturskyddade områden av andra slag.

Närmare 1,4 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige har någon form av formellt skydd, och strikt skyddad skogsmark finns i alla naturgeografiska regioner och i alla län.

Naturvårdsverkets kartverktyg Skyddad natur redovisar naturskyddade områden av alla slag, däribland nationalparker, naturreservat och skogliga biotopskyddsområden. Genom att zooma in i kartan och klicka på ett markerat område kan man få fram information och dokumentation om området. För nationalparker och naturreservat finns beslut om skydd av området (av riksdagen respektive länsstyrelsen) och en skötselplan, som ofta innehåller värdefull information om skogstillstånd och skogshistorik. Även marktäckedata med arealuppgifter (i procent) om olika skogstyper på torr respektive fuktig mark redovisas.

Biotopskyddsområden i de flesta fall för små för att vara användbara som referensområden, och dokumentationen av natur och naturvärden är ofta mindre utförlig.

Skogsstyrelsens kartverktyg Skogens Pärlor redovisar naturskyddade områden på samma sätt som Skyddad Natur, men den bakomliggande dokumentation för varje objekt är inte tillgänglig.

Det är inte givet att all skog i ett naturskyddat område är lämnad för fri utveckling. Ibland kan skötselåtgärder vara tillåtna eller föreskrivna, oftast för att säkerställa eller öka skogens naturvärden (till exempel genom att röja bort gran i lövskogar). Sådana skötselåtgärder diskvalificerar inte i sig ett område som referensområde för ekologiskt skogsbruk. De kan tvärtom mycket väl vara i linje med åtgärder för att närma sig ett skogligt naturtillstånd på ekologiskt brukad skogsmark. Det är dock alltid viktigt att beakta både graden av orördhet och effekterna av eventuella framtida skötselåtgärder i värderingen av potentiella referensområden.

Skogsplanen ska redovisa vilka referensområden som använts vid bedömningen av naturlig skogstyp.

Aktuellt skogstillstånd

Beskrivningarna av och aktuellt skogstillstånd måste ske standardiserat på ett sätt som gör det möjligt att analysera differensen mellan faktiskt skogstillstånd och måltillstånd.

Mål och måltillstånd

Måltillståndet definieras dels av bedömd naturlig skogstyp, del av brukarens mål med skogsbruket. Så länge målet inte är att låta skogen utvecklas fritt måste måltillståndet tillåtas avvika från den bedömda naturliga skogstypen, men givetvis inte så mycket att principerna för ekologiskt skogsbruk åsidosätts.

Målet kan formulera i olika termer: virkesavkastning, ekonomiskt netto, produktion av andra nyttigheter än virke, förutsättningar för naturturism eller friluftsliv etc. Ingenting hindrar att olika delar av en fastighet har olika mål.

Åtgärder som ska vidtas under planperioden

Alla åtgärder som utförs under planperioden ska dokumenteras. Planen ska revideras vart tjugonde år, eller vid behov oftare. Tid för nästkommande revidering ska anges i planen.

Virkesförråd

Selektiva avverkningsmetoder kan leda till att skogstillståndet och därmed möjligheterna till uthållig virkesproduktion på sikt försämras. Det kan inträffa om för många träd som nått måldiametern avverkas. För att säkra att ekologiskt skogsbruk inte får sådana konsekvenser måste man bevaka att virkesförrådet i brukad skog inte avviker för mycket från motsvarande i referensområden, även om det självfallet måste tillåtas bli mindre i brukad skog.

Mål för beståndsvolymen definieras avdelningsvis med hjälp av data från referensområden. I omställningsfasen bedrivs skogsbruket så att dessa mål uppnås snarast möjligt. Det vill i praktiken säga att avverkningstakten måste ligga långt under tillväxten så länge de genomsnittliga målförråden inte uppnåtts.

Den stående volymen av träd som nått måldiametern härleds på samma sätt ur data från referensområden. Därefter bestäms en fastighets- eller förvaltningsspecifik minimivolym per hektar för den brukade skogen. I Lübecks stadsskogar är exempelvis målet att den brukade skogen ska ha motsvarande 80 procent av volymen i referensskogarna. Utnyttjandegraden för måldiameterträden kan sedan bestämmas med hjälp av tillgängliga tillväxtdata, så att målet inte underskrids. Antalet så kallade inväxtträd (träd som kommer att växa till måltjockleken under de kommande användningsperioderna) spelar också roll.

Volym död ved

Om volymen död ved inte uppfyller kravet i kriterium 6.2. ska planen också innehålla uppgifter om när och hur minimikravet för död ved ska uppnås.

Måldiameter

Måldiametern är ett minimimått för grovlek hos träd som avverkas som gagnvirke (utryckt i cm dbh) [1]. Ekologiskt skogsbruk arbetar med måldiametrar som ligger långt över de dimensioner som betraktas som avverkningsmogna i dagens trakthyggesbruk.

Måldiametern varierar beroende på ståndortsförhållanden och trädslag. Data från referensområden är vägledande för fastställande av måldiametrar. För varje trädslag måste följande parametrar beaktas:

• Trädslagets biologiska livslängd.

• Maximal diameter för trädslaget

• Dödlighetsdynamik

• Naturliga störningsregimer

• Nedbrytningsdynamik

• Virkeskvalitet

De listade parametrarna leder till att måldiametrarna kommer att bli relativt platsspecifika. Generella mått kan alltså inte anges, utan måldiametrarna måste i varje enskilt fall anges i skogsplanen. I allmänhet bör måldiametern ligga så nära den biologiska gränsen som möjligt – det vill säga vid den diameter träden maximalt uppnår innan vitaliteten börjar avta (och virkeskvaliteten därmed börjar försämras). Detta sker vid olika ålder/diameter och på olika sätt för olika trädslag.

Utöver de biologiska parametrarna måste också marknadsfaktorer vägas in. Det måste enkelt uttryck finnas efterfrågan på de träd som avverkas och en prisbild som gör avverkningar lönsamma.

I många fall kommer skogstillståndet vid övergång från trakthyggesbruk till ekologiskt skogsbruk att vara sådant att det kommer att ta lång tid innan några träd når måldiametern. I sådana fall kan avverkning av träd under måldiametern tillåtas under en övergångsperiod och i mindre utsträckning. Undantag kan också medges i samband med restaureringsåtgärder – exempelvis avveckling av för ståndorten främmande trädslag. Sådana undantag får inte innebära att utvecklingen av skogstillståndet drivs i fel riktning i förhållande till angivet mål. Alla undantag från måldiametern ska redovisas i skogsplanen.